Jag känner mig så lyckligt lottad med de fina vännerna jag har. Dem som är kvar är både nya och gamla, de är guldkorn ifrån alla tider i mitt liv. En del har jag glidit ifrån under årens lopp men det viktigaste är att vi alltid har hittat tillbaka. Gör man inte det så är det inte riktig vänskap helt enkelt.
Man hör alltid människor prata om att förlora vänner när man får barn. Då undrar jag vad det är för vänner man har/haft. Jag umgås nästan mer med mina vänner nu än innan. De som är kvar är de som älskar och ställer upp för både mig och min familj. Mina vänner älskar William, de leker med honom, busar, myser, passar honom, skämmer bort honom med presenter och kärlek. De gör bra mycket mer än vad jag någonsin skulle kunna begära. Mer än vad jag någonsin trodde eller kunde hoppas på. De är bäst helt enkelt! Så det här är till er mina älsklingar; tack, tusen tack för allt ni gör för vår prins. Tack för att ni tar in honom i era liv. Jag är stolt och glad över att han får växa upp med er i sin närhet. Stolt och glad över att han har så galet många människor att vända sig till om han inte skulle vilja vända sig till mamma och pappa under olika tillfällen i livet. Ni är en lika stor del i Williams liv som våra familjer är, och det gör mig så glad! Tack för att ni är ni. <3
