Mamma till William

Ibland krävs det verkligen inte mycket. Jag har i princip lagt ner facebook, tycker inte alls det är roligt längre. Men jag lägger upp någon status eller bild då och då, mest för att jag antingen är uttråkad eller för att ”kommunicera” lite med de som inte har instagram. Min farmor, farfar och pappa är mycket på facebook tillexempel och gamla bekanta så någon bild på William ibland uppskattas. Jag la iallafall ut en bild på lilleman för en stund sedan och fick en kommentar av en gammal bekant. Det var som så att han var vän till min gamla svärfamilj och umgicks med dem och det var så jag lärde känna honom och hans familj. Absolut inget speciellt så, men vi pratade och umgicks ändå mycket allihopa på somrarna då min gamla svärfamilj var väldigt mycket ute på ett campingställe. Behöver inte gå in på detaljer för det är dött och begravet för länge sedan men det var inget trevligt uppbrott så ingen i den familjen pratar med mig längre, och det i sin tur har lett till att de flesta vännerna till familjen och våra gamla gemensamma vänner inte pratat med mig heller. Men så skrev han då att jag minsann får komma och hälsa på snart, så han får träffa lilla William osv. Det gjorde mig glad :) Att folk kan bete sig vuxet och inte alltid ta sidor. Jag skrev ändå att det nog inte hade blivit så populärt men då skrev han att det bryr han sig inte om, jag var hjärtligt välkommen med min familj! Även om jag kanske inte kommer gå dit så betydde det mycket. Att man ändå gjort intryck i folks liv och att några av de kanske har kunnat läsa mellan raderna och fattat att det inte var jag som var den onda i allt. Det är ett väldigt mysigt ställe som jag mer än gärna åker till fortfarande, vi var där jättemycket i somras. Och med handen på hjärtat så bryr jag mig verkligen inte, men efter att ha känt halva campingen genom de så har man fått en och annan blick som säger att man inte hör hemma där längre. Då kan något sådant här lyfta en ganska mycket! Tummen upp för vuxna människor som faktiskt kan bete sig vuxet. :)