Av någon anledning tycker jag inte om det ordet. Är väl antagligen för att de flesta inte hålls ändå.. Jag har aldrig varit sådan som haft nyårslöften. Jag tror på förändring när man behöver det, det ska inte behövas ett nytt år för att man ska ta tag i någonting. Men, samtidigt så är ju ett nytt år perfekt för en nystart, eller för att stanna upp och tänka igenom vad man är och inte är nöjd med.
Det är väl inte direkt löften, mer mål. Och mina mål för 2014 är:
1) Verkligen njuta av sista tiden hemma med William. Jag har tagit studieuppehåll och ska bara fokusera på lilleman! Denna tiden kommer aldrig igen och jag vill inte sitta där med ångest om några år. Jag är en riktig tusen-bollar-i-luften-människa så det är stort för mig att ”bara” fokusera på en sak. Men jag ser fram emot det, det kommer bli nyttigt för mig!
2) Börja träna lite smått igen. Jag gick på väldigt hårt när jag börjadfe efter förlossningen, satte upp schema och regler för godis osv. Och även om jag i grund och botten är en riktigt tränings-människa så passar det inte riktigt in i mitt liv just nu. Tiden finns inte att träna varje dag och hålla stenkoll på kosten. Jag lägger hellre tid på min familj och vänner. Däremot mår jag bra av träning så jag ska försöka satsa på iallafall två gånger i veckan. Jag har gått ner allt ifrån graviditeten för länge sedan och har faktiskt blivit smalare, så det är inget problem. Däremot är ju magmusklerna katastrof och jag trivs inte med putmage som gör så att jag ser gravid ut ibland, så den ska bli plattare. Sedan vill jag bli allmänt fastare och starkare, men ingen jävla biff liksom.
3) Bli mer positiv. Jag är en positiv människa egentligen, som hatar gnäll i onödan. Under graviditeten och efter har det varit såååå mycket skit så det känns som att jag alltid klagar på något. Jag hatar det! Det hjälper liksom inte och sprider bara negativ energi. Så, jag ska försöka bli mer gamla Ida som inte gnäller i onödan. Jag tror på positiv energi! Vill inte vara sådan. Så det ska jag verkligen försöka jobba på :)
4) Ta tag i mina hjärnspöken. Jag är en människa med en överfull ryggsäck som det så fint heter ifrån mitt förflutna. Det mesta är, med handen på hjärtat, bearbetat så långt det går och släppt för länge sedan. Det är liksom ingenting som jag mår dåligt över i vanliga fall. Självklart kommer det då och då, det kommer man inte ifrån, men ni förstår vad jag menar. Däremot har jag märkt en sak. Efter William kom så har många saker kommit upp ”på nytt”. Man ser saker ifrån ett helt annat perspektiv och det gör ont på nya sätt.. Mycket är med min egna barndom, jag hade liksom släppt och accepterat att det var som det var och förlåtit. Men nu när jag själv har barn finns det saker jag var med om som jag inte förstår hur man kan utsätta barn för, det gör ont i hela mig när jag tänker på att William skulle gå igenom sådant jag gick igenom. Jag blir både arg och ledsen. Sedan blir jag arg och ledsen igen för att jag tvingas bearbeta skiten ännu en gång, men det är bara att ta tag i, för allas skull! Så gå och prata med någon ska jag göra, det är tufft och jobbigt men nödvändigt.
Vad har ni för mål/löften? :)
Oj vad jag känner igen mig under du beskriver som hjärnspöken. Jag har inte förlåtit mitt förflutna men försökt att acceptera att det blev som det blev. Inget var ju mitt fel. Allt som jag gått igenom har ju gjort mig till den jag är idag. Jag är precis som du en känslosam person och mitt förflutna påverkar mig mycket mer nu när jag har barn. Det har tyvärr blivit värre sen jag fick barn nummer två. Men jag jobbar hårt på acceptans och att inte låta det komma för nära mig. Hålla det på avstånd. Lycka till och ta hand om dig och din familj! Med vänlig hälsning, Anette